Mitt kära lilla spöke

Hon ber mej att följa med till bibblan för att låna nya böcker & spöka med henne senare på kvällen. Hon tittar på mej med sina chokladbruna, pliriga ögon. Okay, då svarar jag.

Sedan går jag på nätet för att ta reda på vilken dag som egentligen är Halloween & ser att det är den 31 oktober. Men jag tror de flesta spökade i lördags? Äh, hon får spöka idag.

Hon cyklar i förväg medan jag kör Lillebror i vagnen. En sådan här dag har man kunnat njuta av solen även här i norr.

Två nya böcker fick följa med hem.

Hon tog en bild på mej & Lussemaja.

Ikran hälsar alltid glatt när någon kommer längs vägen. Men inget gott hade vi med oss den här gången heller…

& till slut blev det spökerier. De som blev mest rädda var nog hästarna. De har inte sett så många 120 cm långa spöken med ansikte som lyser & skiftade i färger tidigare. De sprang runt i mörkret & blåste & frustade. & hon var lycklig att någon faktiskt på allvar blev rädd för henne…

Att vara mamma

För ungefär ett år sedan fick jag reda på att jag var gravid med Lille N. I samma veva såg & hörde jag det här på tv:n. Jag satt i soffan & storgrät. För jag vet. Att livet är inte alltid lätt.

(hoppas ni står ut med 11 sekunder reklam, det är från tv4 play)

 Hanna%20Hedlund:%20Besv%C3%A4rjelsen

Hanna Hedlund kanske inte tillhör mina favoritartister, men det här är tamejtusan fint.

Hemma. Det firar hon med bubbel!

Jag hör frågan om en bunke. N vill ha en bunke att pyssla med. 5 minuter senare kommer jag in i köket & ser dessa monsterbubblor!

Hon förklarar att man behöver två teskedar med bakpulver, två teskedar med diskmedel & en bunke med till hälften (ungefär) vatten. Sedan ett sugrör som man BARA ska blåsa i. Absolut inte suga upp. Tadaa! Monsterbubblorna bubblar över! Detta experimentpyssel hittade hon på Bolibompa.

Alla löven har trillat av träden. Bara vresrosbusken har kvar lite gula blad. Nu är det snart vinter… men jag är brun om bena i alla fall!

Älskade Lussemaja.

Älskade hästpojkar med len varm vinterpäls. De verkar rusta upp för en kall vinter… Jag vill helst inte tänka på det. Jag (vi) är inget stort fan av vinter (& så bor vi här?!). Jag har dessutom sett de första julbelysningarna på en balkong redan. Varför gör man så? Jo, antagligen för att nu är det nästan november. Mörkaste, tristaste månaden. Då måste väl ett par jul-slingor i rosa & lila pigga upp! Men jag väntar nog till december i alla fall.

Myntets fram-&-bak-sida

När vi kom fram till hotellet, Sheraton Salobre, sådär 06-tiden på morgonen möttes vi av en tysk receptionist med blond backslick. Jag förstår att det var tidigt på morgonen för honom, men, ett enda leende kunde han väl bjuda på (?). Vi hade med oss två ganska stora resväskor, en lite mindre, en barnvagn, två ryggsäckar & ett barn i famnen. Där står receptionisten & tittar på medan vi funderar hur vi ska ta med alla väskor till rummet. På andra hotell vi bott på har de alltid frågat om man behöver hjälp med bagaget. Till slut är maken tvungen att fråga om det inte finns någon som kan hjälpa till med väskorna… Jodå, det fanns det såklart. Men de tyska receptionisterna (fanns även en kvinnlig) hade lite dryg attityd. De spansktalande receptionisterna var däremot supertrevliga!

Många fina pooler. Men. Ingen ville bada. Vattnet var SVINKALLT! Dottern som i normala fall bor i vattnet på sådana här ställen, badade bara korta stunder, för att skynda sej upp & värma sej. Inte ens lilla barnpoolen var varm nog.

Frukostbuffen var mycket bra. Ändå väljer familjens prinsessa att äta det som finns hemma. Kvällsbuffen var också riktigt bra.

Deras minibar var inte i ett vanligt, litet kylskåp, där man kunde fylla på med egen dricka eller mellanmål åt barn. Den var gjord som en godisautomat ungefär. Taskigt. Men, de vill inte att folk ska köpa egen öl & fylla kylen med förståss…

Skönt väder bjöd de på. 22-25 grader. & sol. We like!

De hade en så kallad internationell “kids club”. Hmm, alltså. Det var ett varmt rum (utan ac) som det fanns lite pysselmöjligheter i. N fick ansiktsmålning med massor av glitter där. Det var alltså inte Bamseklubb-stuket med aktiviteter. Men N tyckte det var kul ändå & det var det viktigaste!

& var det något som de verkligen hade satsat på, så var det design & trädgård. Massor med vackra växter fanns det!

När jag satt här, med minimalt benutrymme & sömnbrist, så hade jag för första gången riktig hemlängtan. Längtan efter en blöt kall galgonos, två lurviga kallblod, vår egna sköna säng.

Snabba vändningar. När det såg ut såhär 15:15 här hemma idag. Då tänker jag på…

Det här. Bilden togs vid tretiden bara några dagar tidigare…

Om vi kommer besöka Sheraton Golf & Spa i Salobre igen? Troligtvis inte. Kanske Gran Canaria igen. Men jag tror att vi har skämt bort oss för mycket med Thailand…

Redan sugen på nästa resa!

 

“Men var är alla granarna?!”

Förlåt. Ni som trodde eventuellt att jag kämpat för att hålla mej ifrån mobil, tv & dator trodde fel. Jag lovar. Att som mammaledig internetberoende hade det faktiskt varit betydligt jobbigare att vara hemma som vanligt, än på Gran Canaria med familjen. Helt ärligt vet jag inte om jag fixat en hel vecka. Jo, det hade jag nog, men det hade inte varit lika smärtfritt.

Vi var på den här ön för sex år sedan, då dottern låg i min mage. Då tog vi en sista minuten resa med Ving. Vi hamnade på öns sunkigaste hotell mitt i Las Palmas. Då var vi två. Nu är vi fyra. Den här gången bodde vi på Sheraton Golf Resort & Spa. Där var inte ett öre var snålat på designen (däremot var det snålat på annat. Återkommer till det i nästa inlägg). 

Egentligen var hotellet inte alls i min smak. Lite Moby-stil över det hela. Men. Ruskigt läckert ändå!

Lille N ligger i solstolen & spanar över polen & golfbanan.

Samma sol som hemma. Samma stjärnor & måne. Märkligt det där…

Överallt spelades lugn & skön “ambient-musik” vilket ger lite spa-känsla över det hela.

Ingen trängsel i poolen precis..

Aldrig tidigare har vi haft fyra handfat, två duschar, två badkar, två toaletter, två stora rum, två balkonger & massor av garderober på våra resor.

Sötnosen undrade var alla GRANarna på GRAN Canaria var…

Las Palmas

Hyrde bil, så vi kunde se lite mer av ön.

Så såg vi en man på stranden som såg ut som… typ gud?? Jag brukar inte smygfota folk. Men, jag kunde inte låta bli den här gången. Karln hade ett stort träkors runt halsen & gick omkring på stranden & bad (tror jag) & surrade med soldyrkare.

Kortspel på balkongen…

Alla underbara växter.

Visst har vi haft en skön semester. Men. Myntet har två sidor. Det finns en del fläckar på den tjusiga ytan. Dem tänker jag skriva om i morgon. Nu är vi helt slut efter en himla många timmars resande.

 

 

Lite DUM matte

Lussemajas ena öga ser lite rödare ut än det andra. Visst ser ni det? När hon var valp funderade jag varför hon alltid var så röd i ena ögat. Det rann inte ur det, men det såg alltid rött & irriterat ut. När jag for till veterinären så sade hon att det bara var de där ögonhinnorna runt ögat som saknade pigment (som annars är svart, som runt det andra ögat). Då kände jag mej faktiskt lite dum…

Snyggt med avtuggat halsband. Lussemajas egen design.

Puss

När jag är mammaledig kan jag…

Se vad hästarna gör i hagen om dagarna. De springer runt mer än vad jag trott. Fast mest står de & äter. Eller vilar. Ibland hälsar de på pensionärer & barnvagnfamiljer & hoppas att de har något gott med sig. Några gånger om dagen ser jag inte till dem alls. Då är de troligtvis i skogen & dekorerar manarna med löv…

Testa nya tesorter. I muggar jag vanligtvis inte använder. Men inget slår mitt Yogi-te.

Jag tar barnvagnspromenad med en pensionär som tar hand om sitt barnbarn (& bukar baka munkar åt oss) & låter Lussemaja leka…

…med pojkvännen Chico.

Jag tröstar en ledsen bebis.

& lagar den godaste woken ever med min make.

Jo förresten. Jag byter några blöjor. Sätter honom på pottan. Ammar. Tvättar. & gör annat lätt ointressant också.