Concorde

Posted on May 15, 2013 by Anna Lyckoprick

Jag vara bara tvungen att lyssna på gårdagens radioprogram
om nära döden-upplevelser. Igen.
Märkligt. Känner sådan värme
av att lyssna på Görans berättelse.

& visst blir man lite eftertänksam efter hans berättelse.

Känns som jag lagt ännu några pusselbitar på plats.
& en inre ro sveper om mig
som en varm & mjuk
sommarvind.

& så flaxar jag vidare.
Lite väl mycket.

Till den milda grad, att iPhonen flyger som en concorde genom hallen
& kraschlandar på ett sandigt & grusigt terracotta golv…

Jag plockar upp telefonen,
som numera har en kraftigt krackelerad baksida,
& är förvånad att den faktiskt klarat sig så länge.
Känns som att den varit med om flygfärder
& kraschlandningar som varit sju resor värre..

Jag ska nog fixa ett skal. Kanske ett i bambu. Men först måste baksidan lagas.

Nu ska jag packa inför ett fotouppdag senare idag.
Bara tanken på att fotografera i eftermiddag
gör mig alldeles nipprig & lycklig!

Ha en fin dag, fina Ni!

♥

Nära döden

Posted on May 14, 2013 by Anna Lyckoprick

Göran Grip, narkosläkare & expert på nära döden-upplevelser
besökte morgonpasset i morse.

M Y C K E T hörvärt

♥

Livet, livet.

Posted on May 9, 2013 by Anna Lyckoprick

Nya nycklar

Posted on April 26, 2013 by Anna Lyckoprick

Tänk. Så fantastiskt!

Igår var jag & grannfrun på föreläsningen, att välja Glädje, med Kay Pollak.
& ännu en gång fick jag med mej några livsviktiga nycklar
för att komma vidare
i mitt liv.

Jag hittar ju sådana nycklar
lite här & var,
men slarver som jag är,
så tappar jag dem ibland..

Får ni möjligheten att någon gång gå på Kay´s föreläsning
eller läsa någon av hans böcker,
do it!

Det var fantastiskt att vara med i en publik
med så många “ahaa-upplevelser”.

& mina nya insikter
om mig själv
är jag nu medveten om
på ett helt annat plan
än tidigare
…

Ha en underbar helg!

♥

Dream of..

Posted on April 18, 2013 by Anna Lyckoprick

Ibland fastnar orden.
Jag hade dem på tungan
men det var precis,
som att de försiktigt
obemärkt smög in.
Tillbaka.

Jag väntar.
Förr eller senare
kommer de fram..

Förundras hur mycket tid
jag spenderar med mej själv,
utan att riktigt ha vågat
lyssna till
mitt innersta.

Sådär, på riktigt.

Men dörren är på glänt,
& det
är en bit på vägen.

Jag ska bli bättre.
På att lyssna.
& bli lyssnad på.

& jag vet mycket väl
att de hör vad jag känner.

Ha en fin kväll,
Du, som tittar in

♥

Vänskap

Posted on April 16, 2013 by Anna Lyckoprick

Det är kväll. Mina händer har fortfarande en svag doft av hans päls.
Jag kan fortfarande höra hur han pratar till mej.
Babblar för fullt, så jag knappt får en syl i vädret.
Precis som killarna i klassen,
när jag gick i mellanstadiet.

Nu ler jag åt det. Poletten har trillat ner.
Det är visst han, som ska visa mej vem jag är.

Eller rättare sagt, det är via honom
jag kommer att lära känna mej själv.

Ikran, min vän.
Jag är trög,
men jag är redo.

♥

X

Posted on March 20, 2013 by Anna Lyckoprick

Såg ni norrskenen i början av veckan?
Jag har sett många norrsken,
men aldrig så intensiva
som i måndags!

Vilket underbart intensivt skådespel på himlavalvet (:

Sådana stunder är jag bara såå tacksam att bo här uppe
i norra skandinavien…

Minstingen i familjen är sjuk (igen!).
Vi slurpar i oss bärsmoothie,
för att bota & förhindra.

Men mest för att det är så
H I M L A
gott!

Mitt i allt gjorde jag en halvhjärtad städinsats.
Eller. Egentligen helhjärtad,
men tiden räckte bara till
en slarvstädning (:

& så fick jag några ord till mej,
som bara fastnade,
mitt i städningen.

Ju vackrare jag blir i mina egna ögon,
desto vackrare blir jag i andras ögon,
samtidigt som jag känner
att jag inte behöver
vara vacker för
någon…

bara vara mej

& idag känner jag mej vacker,
med några nya gråa hårstrån
& fortfarande värme runt hjärtat från
ett telefånsamtal i helgen
där någon sa
att hon älskar mej
med tårar i ögonen.

Jag mår bra nu.

Kram till Er!

♥

Det ordnar sej alltid

Posted on March 15, 2013 by Anna Lyckoprick

Idag had jag en inbokad tid för massage för min spända onda rygg/nacke.
En timme massage för rygg & nacke.
& min oroliga själ.

Det dröjde nämligen inte många minuter
med hennes händer på min rygg,
innan hon sa:
“känns som att du bär på en inre oro,
men det kanske beror på att du stressade hit?”
“Hm, kanske både och” svarade jag.

Jag är normalt inte en person som oroar mej för grejer i livet.
Jag brukar ju vara väldigt “det ordnar sej” av mej
& brukar kunna smitta av det på folk i min
omgivning.

Men jag har väl varit ur balans.
Tagit in andras oro & stress.
& liksom tappat bort mej själv.

Men saker & ting har börjat klarna.
& orden jag fick av hon, massören,
behövde jag höra ännu en gång.