Betala hyra med sin kropp?

Tankarna fanns där. Publicera. Eller ej.
Men jag är glad att jag skrev om det.
Att jag inte var ensam om det,
var väntat, & sorgligt…

Men.

Nu lever vi med den erfarenheten,
& kanske vet hur vi ska kunna
stötta andra som hamnat i
liknande situationer.

Hörde på radion igår om en mäklare som erbjuder
sex som betalning av hyra
 i centrala Stockholm.
Ok, visserligen har tjejerna en chans att neka
till att “betala” hyran med sina kroppar.
& leta vidare efter boende.
Men, vad tycker ni om detta?

Lyssna här

Ps. Tack för era rara, peppande & kärleksfulla kommentarer! & tack Alex för länken, då fler fick chansen att läsa mina ord. Kärlek till er!

 

Smutsig hemlighet.

Jag har försökt skriva ett inlägg i två dagar.
Jag har skrivit. Jag har raderat. Skrivit. Raderat.
Pulsen har varit hög som hos en skrämd hare.
Salta tårar har svidit i ögonen.

Tankar på hur jag ska formulera mej
återkommer så fort jag lämnas ensam en stund.
Men så fort jag hamnar framför datorn försvinner allt.

Jag är nog inte mogen att skriva ut allt i alla fall.
Det blev för äckligt.

& skulden, som inte borde ligga hos mej
utan hos mannen, som gjorde inbrott på min kropp
efter att han drogat ner mej,
har ännu inte gått att tvätta bort, inser jag.

Men så är det. Jag hade, precis som alla andra unga kvinnor hört allt som man skulle göra för att förhindra att sådant skulle ske. & när det sedan hände, så fick jag känslan att jag liksom skulle skylla mej själv, för att jag inte varit tillräckligt aktsam.

Jag hade aldrig hört någon säga, att det kan hända även när du tror att allt är under kontroll (då hade väl inga som helst våldtäkter skett antar jag) & att det är
omöjligt att leva med att ständigt riskanalysera en eventuell våldtäkt.

Jag förstår att mörkertalet för sexuella övergrepp
måste vara betydligt högre än det som är polisanmälda,
för vi är många som lever med det
som en smutsig hemlighet.

Det som väckte liv i dessa gamla minnen var det här inlägget, hos Lady Dahmer.

P-piller gör oss sjuka!

Nina skriver om sin namninsamling och upprop mot p-piller som gör oss sjuka.

I drygt 50 år har p-piller skrivits ut till kvinnor med syftet att motverka graviditet. Ett mycket bra ändamål förstås, eftersom det möjliggjorde att kvinnor kunde ha sex utan att bli gravida.

P-piller, p-spruta, p-stav, p-plåster, p-ring och hormonspiral innehåller olika typer av kemiska hormoner som förhindrar ägglossning. Mer än en halv miljon kvinnor i Sverige använder sig av dessa. Men dessa tillsatta hormoner kan ge allvarliga biverkningar. Illamående, acne, minskad sexlust, nedstämdhet, sköra slemhinnor, ömmande bröst, mellanblödningar och sist men inte minst ökad risk för blodpropp är alla biverkningar som det varnas för i de olika preparatens bipackssedlar.

Nya generationens p-piller togs fram med syfte att minska biverkningarna, men dessa visade sig vara ännu farligare.

Hundratals svenska kvinnor har drabbats av blodpropp. Ungefär tre kvinnor per år har mist livet pga blodpropp de senaste tio åren.

Trots detta vittnar många kvinnor om en stor nonchalans från vårdpersonal när ämnet tas upp. Gynekologer och barnmorskor går ut i media och avfärdar kända biverkningar som myter och många kvinnor och unga tjejer som söker hjälp eller rådgivning upplever att de ”prackas på” recept.

P- piller skrivs även ofta ut till kvinnor som söker hjälp för helt andra orsaker än just den preventiva frågan. Mot mensvärk, pms eller orgelbunden menscykel är också problem som gärna botas med p- piller.

Var tredje ung tjej mellan 16-24 säger sig vara orolig och ångestfylld. I samma ålderskategori mår män däremot bättre än genomsnittet. (Källa SCB). Kanske är det dags att börja fundera kring ett eventuellt samband mellan detta faktum och det stora antalet hormonella p- medel som skrivs ut till kvinnorna i målgruppen?

När en kvinna börjar preparera sin kropp med hormonella preventivmedel är detta ofta någonting hon gör livet ut. Precis som diabetiker och många andra kroniker äter sina mediciner livet ut, eller under längre perioder, tar kvinnor sina preventivmedel. Skillnaden är att som diabetiker går du på regelbundna kontroller hos din läkare. Tre månader efter att du fått dina p- piller utskrivna erbjuds du visserligen ett återbesök, men thats it. Ingen kontrollerar ditt blod för att kunna upptäcka om du riskerar att få blodpropp, som i värsta fall kan leda till död. Ingen diskuterar din sinnesstämning eller din sexlust eller det faktum att ditt ansikte plötsligt täckts med acne.

Allt det här har vi tröttnat på nu.

Därför uppmanar vi, Gotlands[T]rosorna, de som känner igen sig eller bara känner sig manade, till att delta i denna namninsamling som ska skickas till hälso- och sjukvården, politiker och läkemedelsbolag.

Vi kräver följande:

* När unga kvinnor som inte eller knappt har sexualdebuterat söker hjälp antingen för menssmärtor eller rådgivning för preventivmedel, ska ordentlig information kring p-medel ges. Information om biverkningar ska inte nonchaleras. Mot menssmärtor ska smärtlindrande alternativ ges. Samma sak ska gälla vid information kring hjälp vid pms. P- piller är ingen universalmedicin.

*Barnmorskor, gynekologer och annan sjukvårdspersonal som arbetar inom området måste informera om biverkningar och får på inga sätt förminska dessa inför vårdtagaren som står i stånd att börja med medicinerna.

*Alla kvinnor och unga tjejer som börjar med preventivmedel med risker för blodpropp bör erbjudas regelbundna kontroller av blodet för att kunna förutse och därmed undvika blodproppar.

Vidare anser vi att i ett så pass jämställt land som Sverige borde även männen ha rättigheter och skyldigheter angående familjeplaneringen. De borde kunna få välja mellan olika preventivmedel och kunna vara säkra på att ett samlag inte leder till graviditet. Dessutom behövs komplement till preventivmedel eftersom p-piller för kvinnor i många fall inte är ett fungerande alternativ.

Den sexuella revolutionen som p-piller innebar är snarare nu en kvinnofälla. Politiker måste inse att här behövs satsas mera pengar. Det är en viktig aspekt i strävan mot jämlikhet.
I Frankrike pågår just nu stor debatt efter flera stämningar och myndigheter har börjat agera för att minska användandet, samma sak borde ske i Sverige.

 

/Gotlands[T]rosorna 
Jenny Persson & Nina Ruthström

Skriv på du också och hjälp till att sprida budskapet.

Själv har jag aldrig ätit p-piller eller några andra slags hormoner. Hade jag behövt de hormonerna för att må bra hade nog min kropp producerat dem i alla fall, tänker jag.
I mitt fall har min mamma varnat mig för p-piller redan i unga år, så jag har liksom konsekvent vägrat hormoner utan att varken veta bu eller bä, men nu när jag vet mer är jag oerhört tacksam!

Tack!

Ni anar inte vad era kommentarer gör mej glad!
Blir alldeles varm & mjuk i hjärtat
& rodnar en aning (:

Det är liksom tack vare Er,
som jag börjat hålla i systemkameran igen.
Samma tid för ett år sedan var det endast
mobilfotografering
som jag pysslade med.

Trots att jag är estet i grunden,
har jag aldrig riktigt trott på min förmåga.
Även när jag fått komplimanger,
så har jag sällan tagit åt mej
då jag helt enkelt
ännu en gång
inte trott på mej själv.. 

Men av någon anledning tror jag på er.
Kanske är det just därför, för de flesta av er känner jag inte sedan tidigare.
& eftersom jag inte själv slänger ur mej komplimanger till höger & vänster
om jag verkligen inte menar dem,
så tänker jag att Ni också är ärliga…

& att Ni gillar det jag skriver & att få höra att mina ord & bilder förmedlar känslor
gör mej också oerhört glad!

Som gammal dyslektiker sträcker jag stolt på nacken,
blundar. & ler.
Vem kunde tro det, när jag gick i femman
& tragglade med tårar i ögonen
med både läsning & skrivning.

Ni förstår, att det värmer.

Tänker på Er ofta,
ni som skriver hos mej,
& som jag hälsar på ibland,
i era bloggar.

Tänker på hur era röster låter
& hur ni liksom blivit mina vänner
som jag aldrig träffat.

& som jag med glädje delar med mej bitar
ur mitt /vårt liv.


Hundra fantasiljoners tack
& kärlek till Er!

Det här med hår.

 

Jag låtsas nog att jag inte bryr mej så mycket om mitt utseende. Kanske för att jag egentligen inte bryr mej så värst. Men, att jag inte alls bryr mej vore lögn.

Det jag har hakat upp mej på nu senaste tiden är håret. De där färgningarna, slingningarna, solen i thailand, bad i pool, bad i hav, mera sol, kassa hårvårdsprodukter, hårsnoddar i tjorviga knutar osv. har gjort att mitt hår har blivit glanslöst & torrt.
Sedan kanske det här med ålder spelar en liten roll i det hela?

Nåväl, läste hos Manny-Ken om något som kallas Balsam-metoden. Mycket intressant!
Man ska alltså skippa schampot, som är det som torkar ut håret & tvätta håret med ett lättare balsam som INTE innehåller silikoner & mineraloljor. Mer detaljer om detta finns på lockig.se (funkar tydligen utmärkt på dej som inte har lockigt hår också).

Tror bestämt att jag ska prova. Dock arbetar jag på ett ställe där det är ordentligt skitig miljö, så schampo kommer jag att behöva smeta in i håret, då & då i alla fall, men kanske inte lika ofta…

Någon som testat BM (balsammetoden)?

En annan lösning är att kapa av allt det risiga. Men. Jag vill inte kapa av allt,
även om det finns riktigt snygga korta frisyrer, så trivs jag inte med kort hår.

Nog om håret.

Nu till tänder.
Tack folktandvården för att ni sms’ar en påminnelse om tandläkartid!

Kropp & knopp

Längd: 180 cm

Vikt: mellan 70 & 75.

Hårfärg: jag har väl den där tjusiga färgen med det ännu tjusigare namnet: råttfärgat. Med ljusa slingor.
Ögonfärg: gröngrå med lite brungult.
Fräknar: nej
Bästa kroppsdel: mina bröst! Helt enkelt för att jag kan inte sluta fascineras av att det kommer mat ut ur dem…
Sämsta kroppsdel: det är nog fötterna, just för att de inte spelar någon roll hur mycket jag målar mina tånaglar eller filar dem. De blir liksom inte snyggare för det…
Ärr: jag har ett ärr precis under näsan. Jag fick det i vid en promenad med ett busigt föl när jag var typ 11 år. Ett vaccinärr (tbc) på axeln också.
Tatueringar: jo. Tre stycken.
Piercingar: ja, jag har hål i öronen. Men jag använder väldigt sällan örhängen.
Allergi: extremt allergisk mot sand i skorna.
Brutna ben: båda benpiporna i vänster arm under sommarlovet efter 5:an. Hoppade hinder med en saturnusboll (som var himla poppis just då) & ramlade.
Fobi: näe, ingen jag kommer på. Eller jo, kräkfobi.
Tvångstanke: kan inte låta bli att klämma på åtminstone ett pipdjur inne på djuraffärer. Nu när man är mamma smittar det där av sej till de mindre i familjen, till stackars djurafär-biträdernas stora förtvivlan.
Rädsla: något jag försöker att inte fokusera på.
Kroppsligt partytrick: alltså. Jag kan vrida mina fötter i de mest märkliga vinklarna!
Bästa känsla: Den där glädjen när man gjort någon annan glad. & när man själv lyckas med något man kämpat med. När någon annan gör mej glad.
Bästa fysiska känsla: närhet av de jag älskar. Både människor & djur.

Kropp och knopp-listan kommer från Karins konstgrepp.


Varför sminkar du dej?

Hon ställer frågan, medan jag omsorgsfullt målar på mascara på mina solblekta ögonfransar. Jag är extremt obekväm med frågan. Jag svarar ändå ganska snabbt “ ja, alltså, jag vill göra mej lite fin…” medan tankarna garnskar mitt egna svar. Duger jag inte som jag är då? Menar jag med det svaret att människor som inte har målade ögonfransar inte är lika fina? Nä, såklart inte. Men när man har en dotter som ser upp till en, blir sådana här småsaker något man helt plötsligt börjar fundera på.

Tänkte då jag tidigare jobbade skift på ett smältverk (ca: 90% män där). Trots att ingen egentligen brydde sej, så hade jag på mej mascara nästan varje dag. Minns så väl en kväll när jag duschat & skulle iväg & jobba natt. Jag var helt naturell, inte en gnutta smink. Jag kände mej pigg & fräsch. Men. Ni anar inte hur många kommentarer jag fick om att jag såg så trött ut, & vissa andra tyckte att jag såg rentav sjuk ut! Karlar kan liksom vara lite brutalt ärliga. Lite jobbigt att behöva förklara, att jag var inte så jäkla snygg som det trott  (:

Den ljuvliga bilden på N har fotograf Anna Ådén i Umeå tagit.

Glad att jag hade fel

Ofta när jag möter människor får jag en känsla om hur de är. Det får nog alla. Man får liksom bra eller dåliga vibbar. Det är lätt hänt att man låser sej fast vid de där dåliga vibbarna. Men. Det har hänt att jag träffat på människor som jag fått lite dåliga vibbar av, som jag senare har mött igen & då har har fått helt sjukt bra vibbar av.

Sånt gör mej glad!

Fröken Frisör

Var till Fröken Frisör idag. Slingade om den där 4 månaders utväxten. Maj gaaad, vad ont det gjorde! Vad har hänt med mej? Har jag blivit håröm på äldre dagar, eller var det på grund av att det var frisörelev som inte fått in tekniken riktigt? Tidigare har de slingat med sådan folie, men de rekommenderade hätta denna gång.

I vanliga fall när jag är hos frisören brukar jag surrra konstant. Men idag var jag trött & fåordig. Tills jag fick kaffe. Sedan började vi snacka häst & då surrade jag vidare trots shamponering & hårfön. Hon var gullig & gjorde tjusiga lockar på mej. Jag passade på att ta kort i bilen medan de fortfarande var kvar & dessutom ur en vinkel där man inte ser mina mörka ringar under ögonen ;)

Strax bär det iväg ut i regnet med hästträning & då lär inte en enda lock sitta kvar & doften av alla stylingprodukter kommer vara som bortblåst.


Hello ladies, här har ni tandborst-tricket


Häromdagen var jag på efterkontroll på mödravården och pratade lite ditt & datt med barnmorskan där. Jag valde att inte göra någon undersökning av underlivet då allt känns bra. Barnmorskan frågade mej om jag brukade göra knipövningar… & helt ärligt, nej, det är alldeles för sällan. Hörde en gång ett tips på P3 om en kvinna som alltid gjorde knipövningar så fort hon stannade vid ett rödljus, tyckte det lät smart. Men bor man i en småstad & inte åker så himla mycket bil, så blir det inte så ofta. Till slut faller det i glömskan helt & hållet. Den här barnmorskan gav mej tipset att göra knipövningar vid tandborstningen. Inte alls så tokigt, lätt att komma ihåg. Så jag delar med mej av det tipset till er därute. Ikväll, mina damer, när ni tar tandborsten i handen så passa på att knipa!

/Anna