november

Novemberlovet passerade, & dimman har legat som en slöja över byn varje förmiddag.
Jag känner att jag tystnat lite. Inte lika bubblig & utåt, som jag annars kan vara.
Men det är okej. Instinktivt samlar jag ihop mig själv, jordar
& laddar mentalt för nya utmaningar.

Ser fortfarande detaljerna. De små molnen, av hästarnas andedräkt.
Motljusets magiska sken. Spånet, som confetti över Ikran’s rygg.
Sådant, som man annars inte ser, när livet snurrar på för fort.
Så, jag bär inte stress. Ett annat fokus bara.

& det där magiska motljuset, ni vet.
Lyser även upp dammråttor & brödsmulor, ser jag (:

Ha en underbar vecka!

KRAM!

 

helgen

 

En lördagsutflykt.
En plusgrad.
Frusna händer runt varm chokladdryck.
Vacker mossa.
Magisk frost.
Flödande fantasi.
Kärlek i bröstet.
Nyladdade batterier.

Hej snöiga slush-måndag!

 

{äppelslush}

KRAM!

 

Solhälsning

 

Vi badar i ljus nere i hagen. Lugnt & stilla står pojkarna & mumsar hö. & det där ljudet när de tuggar, får vilken människa som helst att djupandas & finna lugn. Det är bara lille Dogge som står & vilar & njuter av solstrålarna vid vindskyddet.
Jag borstar av spånet på Ikrans rygg & masserar honom en stund.
& han älskar det sååå! Där är vi lika.
Finns det något skönare än massage?!

Erkänner att jag köpte smoothie på grund av genialisk text på flaskan (:
Smakade lite som dessert..
Tycker kanske att jag gör lite godare smoothie själv,
inte lika mycket banan, som lätt blir för sött & dominant.

Det är fredag & dottern ska på disco ikväll. Minns ni hur det var på discon i mellanstadiet?
De som var modiga passade på att fråga chans på någon. Tjejerna dansade & killarna tittade på, eller fuldansade för att göra sig lustiga & få uppmärksamhet.
& jag misstänker att det är på ett ungefär likadant idag.

Ha en ljuvlig fredag & en fantastisk helg!

KRAM!

Chill

Små varma armar kramar hårt om min hals. Lille N är matt av feber & det känns så ovanligt med en liten treåring som annars håller huset fullt med hyss, men som nu helst bara vilar..

& inte var det mycket action i hagen idag heller. Pojkarna låg mest & vilade skönt medan jag mockade undan ett par skottkärror hästbajs.

Jag mumsar i mig saftiga vinteräpplen (efter att ha bjudit hästarna på några)
& viskar önskningar om att få vara frisk,
i alla fall ett litet tag till.

Kram!

Det är de små små detaljerna som gör det…


Jag fyller mina lungor med luft från skogen, efter flera dagars regn.
Åh, den där skogsdoften. Åh, de där färgerna. Åh, de där små små detaljerna…

Förstår att jag fört detta vidare till min dotter också. Som under en ridtur förra helgen,
satt hon på sin lille ponny & utbrast flera gånger om vacker fluffig mossa,
hur härligt ljus som strilade mellan träden, söta, skira svampar,
små magiska hålor & med vattenpölar där små sagoväsen kan leka.

Ha en skön helg, kära vänner! (:

KRAM!

Te

Hela huset doftar nybakade kanelbullar.
Ja, det har typ samma ljuvliga doft, Yogite & kanelbullar.
En stor kastrull till vännerna i hagen & en kopp till mig. Sådana här ruggiga dagar med regnskurar & tuffa vindar som virvlar runt färgglada löv som confetti på kalas,
så sörplar jag gärna i mig några koppar varmt te under dagen (:

& idag var det Zem som drack mest.

Tänkte att jag ska erbjuda barnen att åka till badhuset senare idag.
Känns lite motigt. Det är det där med att kliva ner i kyligt vatten…
Well, well, barnen älskar att bada & jag får värma mig i bastun sedan (:

Ha en skön höstdag!

Kram!

fritt fall

Den senaste tiden har jag drömt väldigt mycket detaljrika drömmar. Kan det vara så att när jag inte riktigt har haft tid att bearbeta händelser på dagarna, snurrar hjärnan igång på natten?

Oftast brukar jag inte bry mig så mycket om mina knasiga drömmar, som jag oftast bara minns fragment av. Men i natt var det en så oerhört klar detaljrik dröm som inte gick att ignorera..

Det var jag & maken som satt i ett litet flygplan uppe på en bergstopp.
Vi visste att motorerna inte fungerade på planet,
men jag litade på min mans förmåga (som också är pilot) att segelflyga neråt.
Jag blundade & kände suget i magen medan vi föll genom molnen tillsammans.

Han lyckades landa.
Men inte på marken, utan på samma otrygga bergstopp (?!). Så vi gjorde det igen.
Flög det lilla planet utan motor. Livrädd, men med tillit till vindarna.
Med hopp om att landa mjukt.

Jag blundade inte denna gång, utan letade aktivt ett bra landningsställe genom det lilla fönstret med dålig sikt. Vi höll varandras händer. & landade ännu en gång.
Mjukt.
På marken.
Djupt tacksamma att allt gick väl.
Sedan vaknade jag av att Lille N ropade på mig.

Efter att jag hade hämtat vår lille pojke till vår säng, började jag tänka på min dröm.
Jag tyckte först att det var märkligt att vi i drömmen landade två gånger på samma obehagliga bergstopp. Fast sedan klarnade det. Första gången vi föll, blundade jag.

Andra gången, sökte jag en lösning.
Gör om. Gör rätt.

& det är precis vad jag/vi behöver göra just nu.

fokus

Intensiv tid nu. På alla sätt & vis.

Ååh, jag vet.
Organisera & planera har aldrig varit min starka sida.
Saker & ting har liksom löst sig, ändå. Hakuna Matata, liksom…
Men just nu funkar inte det.
Planering & fokus krävs.
& jag fixar ju det också!

Nu är det en sådan period i livet som jag ska hantera. Ja, det är tungt såhär i början.
Men jag tänker inte streta emot. Bäst så, tänker jag.

För om någon dag eller så,
så ska jag vila huvudet
& ägna mig åt djuren & familjen
för att kunna ta nya tag
med fullt fokus.

Kram!

Livsäventyr!

 

 

Den känsliga konstnärssjäl som jag har blev såklart rädd när inspirationen att skapa helt plötsligt inte längre fanns. Den har ju försvunnit förut, av rädslan att inte duga. Men nu…
förstod jag inte riktigt vad som hände, jag älskar ju att skapa & berätta.

Detta bekymrade mig till den grad att jag helt plötsligt under torsdagens yogapass kom på att jag måste nog boka in en tid för healingbehandling hos Anna-Sofia.

Hon är ju bara helt amazing den kvinnan! Mitt allra första besök hos henne
& hon förmedlar på ett fantastiskt sätt hur mitt liv ser ut & varför det blivit som det är.
Och att jag inte ska vara rädd för att min kreativa lust gått i ide, för den kommer vakna & finnas starkare efter att jag låtit mitt sinne vara där jag egentligen behöver vara i just nu.
I det praktiska arbetet. & ett husbygge på en gård med ängar, skog, ved & 1000 andra projekt liggande kräver en hel del praktiskt tänkande. Särskilt nu i början,
när man ska ta in så mycket kunskap…

 

Den lättnaden, när någon precis fått en att se klarare & känna vart kompassnålen i livet vänder… & att våga följa! Plus den livskraft som man slukar i sig under healingen. Wow!

 Så, livet erbjuder nya livsäventyr.
& ja, jag är redo att dyka ner i slamfärgshinken, spiklådan & vedklyven på samma gång (:

& mina bilder kanske tar en ny form & nya färger.

Puss & Kram!

fotot är taget på min vackra systerdotter Matilda i somras