Sommar


Jag ville bara logga in för att säga:
Hej! Glad sommar till Er som kikar in här ibland!
Min frånvaro på bloggen kommer nog att fortsätta under sommaren.

Men sedan kommer jag tillbaka & berättar om byggandet, sommaren, livet livet, ni vet.

 Så. Ha en fortsatt underbar sommar!

KRAM

Secret Place

Energin har inte varit på topp senaste tiden. Viljan finns. Men energin har varit låg.
& slarvar med hälsan. I en ond cirkel. Vill så mycket. Men det blir bara pannkaka.
Ju mer jag tänker på allt jag ska fixa, desto längre ner halkar jag efter
med allt jag ska klara av känns det som.

Så står man där på ängen, som snart blir hästarnas bete.
Solen ligger lågt & färgar de klorofyllfyllda bladen till en lysande neonfärg.
Skogsduvornas hoande ger ett skönt soudtrack.

Jag börjar dra i tråden till hagen, som ligger som ett skatbo vid mina fötter. Det tar inte lång stund innan jag fastnar i en knut. Ganska snart inser jag att det inte går att stå & slita i den där knuten. Den kommer inte lösa sig. Jag måste dra i andra trådar. Det tar sin tid.
Ingen idé att hasta, det tar bara längre tid.

Mitt i detta ser jag kopplingen.
Jag måste lösa knutarna i livet framför mig en & en.
Låta dem ta sin tid. Inte slita, utan prova nya vägar,
för att komma fram & lösa upp.

Hoppade över yogan också.
När jag liksom behövde den som mest.

Men så hittade jag Prem Joshua´s musik på Spotify här om dagen.
& jag tror banne mig att det är det härligaste yoga-musiken jag har hört hittills.
Passar grymt bra för ashtanga-yoga, med sitt sköna flow.
Så tände jag min sista Goloka-Nagchampa
& yoga-mattan blev utrullad igen.

Lyssna & njut

Namaste, mina vänner!


På första bilden, Pralin, Saluki-flicka som jag fotade igår kväll. I bakgrunden, Muffin. 

 

ta emot & skicka vidare

Saker som jag lärt mig i livet. Oftast av erfarenhet. Läxor jag fått slängda i ansiktet som gamla sura trasor. Ibland genom andras erfarenhet. Eller som ord & budskap som helt enkelt bara faller framför mig när jag behöver dem.
Nu när jag liksom fattat,
att det bara är att ta emot budskapen.

& skicka vidare.

Klickade mig in till Kay Pollak & kände bara att jag måste kopiera detta stycke nedan & dela med mig. Kanske är det någon annan som också behöver de här orden..
& tänk om jag redan nu kan lära ut till mina barn att ha dessa ord i tankarna?

En människa som mår bra har aldrig behov av att ironisera,
förlöjliga eller förtrycka en annan människa.

Detta är ju helt sant. Varje gång jag själv är ironisk eller förlöjligande mot någon, så är det något problem jag har, som jag försöker hantera. Och varje gång du möter någon som är ironisk och förlöjligande, så vet du att framför dig står en människa som prövar att hantera något inom sig själv. Säg det inte till den andre! Behåll det tyst för dig själv och du kommer att se på honom eller henne på ett nytt och annorlunda sätt. Du ser på den andra människan med nya ögon! Framför dig står en människa som just nu inte mår bra.
All ironi och allt förlöjligande är i grunden ett desperat rop på hjälp.

Att se detta kan hjälpa dig att inte ta det personligt.
Det kan till och med hjälpa dig att tänka:
”Vad kan jag göra för att hjälpa den här människan?”

Kärlek till er!

 

Slurp!

 

“träden tappar sina blad & hockeyspelare tappar sina tänder”

Ljuvliga citat flödar ur denna underbara lilla människa, som ännu är omedveten om att om cirka tre år kommer även han att tappa en massa tänder (:

& jag måste bara tipsa om den här supergoda nässelsoppan!
Receptet är detta.

Jag hade även i en stor klyfta vitlök & rödlök istället för gräslök.
Massor av vitaminer i dessa stickiga blad!
Dessutom går det ju att göra en himla massa annat gott av dem.
Man får passa på nu innan de blir alltför stora & grova.

Ekologisk & löjligt billig blev denna lunch (:

Slurp!

Lately

 

 

Jag ber om ursäkt.
Energinivån har varit jämnsmed de spirande grässtråna
& en envis förkylning har lagt vantarna på min närvaro.
Jag tar vantarna på mina händer,
då våren fortfarande väldigt
blygsamt skrider fram.

Nåväl.

Pastellfärgade kvällshimlar, fågelsång så det fladdrar i hjärtat, silvermåne på djupblå natthimmel, kramar av barnarmar, buff i örat av varm hästandedräkt, sammetslent hundhuvud som kilar in nosen under armen på mig, nässelsoppa,
kärleksfulla ord & kramar.
Allt det helar.

& så fotografierna på min dotter. Så klart!

KRAM!

 

Läsvärt :)

 

“En av de stora hästbloggarna visade för ett tag sedan en video på en tjej som red utan sadel och träns på sin häst och hade sedan en lång utläggning om hur detta var fel.
Och att det endast var några få skickliga som kunde åstadkomma detta…
Varför???
Varför skulle det vara svårare?
Varför inte satsa på att bygga en relation till sin häst och sedan upptäcka vad det kan ge tillbaka!?
Att hästen faktisk gör saker för oss med glädje utan att vi TVINGAR den! 

För hästen är våran vän! Inte våran fiende!” 

Hos underbara bloggen Nånn & Nokke fann jag ett inlägg (hästrelaterat) som skrevs några dagar sedan, som helt klart är värt att länka in på!

förnimmelser av en annan värld

 


Jag har alltid älskat spökhistorier. Som när jag var liten & satt med i sällskap med vuxna & någon börjar berätta om märkliga upplevelser. & hur det visade sig att några andra också upplevt oförklarliga fenomen. Hur man analyserade & försökte hitta logiska svar.
Så himla spännande! Även om mina föräldrar försökte få mig att tro att det
“inte finns spöken”, så hade jag redan tidigt en annan uppfattning.
Att de finns & att de inte är farliga.
Vi behöver inte vara rädda.

Precis som med så mycket annat okänt som man är rädd för,
släpper rädslan när man öppnat sig.
& vill nyfiket lyssna…

doftminne

 

Påbörjade beskärning av den yviga vresrosbusken igår kväll. Musöron på björkarna här.
Gamla torkade nypon från förra sommaren satt fortfarande kvar.
Älskar inte taggiga blommor. Men när vresrosen blommar
& doften sprider sig över hela gården,
så är det värt att få en tagg eller två
när man pysslar om den.
Så okey, jag älskar den.

Tror egentligen att det handlar om ett doftminne från barndomen,
där min favoritlekplats hade en rejäl vresroshäck precis vid gungorna
där vinddraget från dem rörde upp den nära magiska doften!

Ha en ljuvlig vårkväll!


Livet, livet…

 

Livet, livet..
Betraktar min dotter som snart går ut trean. Stora, lilla tjej.
Som till sinnet är så rackarns lik mig att jag ofta drar suckar med ett leende
& skakar på huvudet när jag inser att den kritik jag ger henne
är exakt samma jag borde ge mig själv,
eller de egenskaperna som får mitt hjärta att
bulta av stolthet är faktiskt sådana egenskaper
som jag är tillfreds med, hos mig själv.
Vi har samma svagheter & styrkor.

Men vi har olika liv.
Olika, men liknande utmaningar.
Hon i skollivet, jag i arbetslivet.
Hon snart nio, jag trettiofem.

& berättade jag att vår snart tre år gamla son är exakt som sin pappa till sinnet?
Att jag helt plötsligt ser min man & med nya ögon.
Får en djupare förståelse för mina svärföräldrar.
Livet, livet…

Vi har mycket kvar att lära.

Den här påsken

 

Hon kom till oss,
lika ljuvligt strålande som fullmånen
i början av påskveckan.
Vackra, rara systerdotter.

Dagarna blev fulla av fotografering, redigering, drömmar & livsfilosofi.
Till den milda grad att vi knappt hann med hästarna,
som annars brukar vara största fokus när vi ses…

Bilderna var i huvudsak jobbrelaterade, men även några privata snapshots knäpptes av (:



Inget påskpyssel över huvud taget hos oss,
förutom ett ett påskkort på kylsåpet som hintar om att påsken precis passerat.
Istället badade vi badtunna tills elden slocknat & huden blev skrynklig,
red på vårpigga hästar i skogen när kvällsolen strilade mellan barrträden
& barnen hade årets första vattenkrig.

& sedan avslutades påsken fint med att Skellefteå AIK knep guldet (:

Helt okey påsk måste jag säga!